Ett år. Det har gått ett år, nu i
natt. Ett helt år.
Fortfarande de cerisa trosorna i min
byrålåda. Fortfarande den trasiga linningen där trådarna gav upp.
Fortfarande finns dom kvar. Kanske för att jag inte kan slänga mitt
bevis till mej själv. Inte ännu. Mitt bevis när jag tvivlar på
mej själv. Han slet hårt. Jag minns det, men det är så lätt att
snubbla i minnen. Kanske måste jag ha hjälp med att gå dom där
stegen till soprummet. Kanske klarar jag det snart.
Snart tio år.
Om några dagar ett decennium.
Fortfarande
de brev han skrev inlåsta i skåpet. Fortfarande bilderna han tog,
där bakom metalldörren tillsammans med breven. Fortfarande finns
dom kvar.
En
hjälp när jag snubblar i minnen.
Kanske
kan jag aldrig slänga just hans brev. Minnena är så suddiga,
fragmenten så spridda.
Kanske
klarar jag det någon gång i framtiden.
Men annars lever jag. Jag tror att jag
lever som jag vill leva.
3 kommentarer:
Hej!
Jag hittade din blogg via en hel del olika länkar som ledde mig fram till dig. Jag ser att du inte har skrivit något sedan den tionde december.. Jag hoppas att du fortsätter skriva, för du gör det bra! Du sätter ord på känslor jag själv inte lyckats uttrycka. Och om du inte vill blogga mer, så kanske du vill ha mailkontakt?
stigmatiserad@hotmail.com
Hör gärna av dig!
Mvh,
Conatus
Jag är väldigt mycket periodare som synes, den här bloggen är ett sätt att kunna skriva om saker jag annars inte pratar eller skriver om. Skriva av mej lite hemligheter när det är för mycket kaos i livet.
Men någonting som värmer och känns otroligt skönt är när jag loggar in och ser en ny kommentar, då känns det inte så ensamt i det strikta stålgrå blomsterlandet :)
Jag har läst lite i din blogg nu ikväll, ska läsa vidare när ögonen inte är lika trötta. Styrka och värme Conatus!
Ja, jag upptäckte precis att du är en periodare. Jag trodde där ett tag att du hade slutat blogga, men så när jag gick in på din blogg idag så såg jag att ett nytt inlägg fanns tillgängligt. Är det inte så för oss som bloggar om detta? Att det är en plats där vi kan skriva om saker som vi inte pratar eller skriver om annars..? Jag tror det. Att det blir vår fristad.
Vad trevligt att du har varit inne på min blogg! Det tackar jag för.
Om du vill/orkar/har lust, så skulle jag gärna ha mailkontakt med dig.
Ta hand om dig!
Och du, du är inte ensam. <3
Skicka en kommentar