Crooked är född.

Jag vet egentligen inte vad jag sysslar med just nu. En blogg. Det här är bland det sista jag egentligen skulle göra - men saker förändras. Livet och ens behov förändras.
Helt plötsligt står man där, mitt i kaoset, och känner sej som den ensammaste människan på jorden. Där är jag nu.
Så jag tänkte att jag skulle prova detta. Att vara anonym, utan varken ansikte eller namn, bara mina tankar - mina ord. Kunna få en plats där jag kan skriva ner mitt kaos, berätta om mina krig och demoner. Sådana finns det nämligen gott om.

Jag satt länge och funderade vad jag skulle använda som namn här. Efter mycket om och men blev det Crooked.
"A crooked tree can never learn to grow straight". Ett krokigt träd kan aldrig lära sej att växa rakt.
- Vad sjutton betyder det egentligen?
Men allt faller faktiskt på plats. Jag är Crooked. Jag går igenom livet böjd. Det är ingenting jag vill och jag kämpar emot så mycket jag kan, men likförbannat...

När jag var yngre drogs det på min lott att gå igenom några, för mej, väldigt jobbiga år. Allt det som hände, allt det som jag försökt förtränga och slängt åt sidan, alla hemligheter, dom samlades som tyngder på mina axlar. Sakta men säkert så drogs jag mot marken. Ryggen öm och sliten. Krokig och böjd.

Det här är min kamp. Det här är mitt krig.
Det här är mina försök att resa mej upp, sträcka på ryggen och kanske, efter alla dessa år, kunna gå vidare - med huvudet högt.