Denna förbannade bruna klänning.

Det var inte hela historien. Egentligen.

Den vän som jag sov över hos har jag emellanåt sovit över hos sedan nästan ett halvår tillbaka. Vi har sex lite nu och då efter att vi har festat. Det hade vi även i helgen, på morgonen när vi vaknade upp lagom slitna och sega efter en rätt märklig festkväll.

Jag såg till så att han fick komma. Hans sperma hamnade till stor del på den klänning som jag hade haft på mej kvällen innan och som jag sovit i. Samma klänning som jag sov i på min vardagsrumsmatta den där idiotiska kvällen för dryga fyra månader sedan.

Efter att han kommit hämtade han en handduk så att jag fick torka av mej, och jag fick bort det värsta. Sedan gick han upp för att kolla om han hade mat hemma.

Där låg jag ensam i hans säng och kände mej ...jag tror att ordet jag letar efter är använd. Inte en tanke på att jag skulle kunna ha fått komma också. Mat, det var det viktiga.

Jag letade rätt på resten av mina kläder, sa hej då och sedan gick jag till busshållplatsen för att fara hemåt.

Min vän är en jättefin person, jag vet att ingenting han gör är menat att göra mej illa på något sätt. Men när jag var på väg därifrån, när jag stod och knöt mina skor i hallen och han gjorde ett tafatt försök att höra vad jag skulle göra nästa helg, om vi kanske skulle hitta på någonting …fast, det var ju en födelsedagsfest han skulle på. Och sedan är det ju valborg. Jag kände mej bara så otroligt ensam.

Det han ville var förmodligen att visa att han är min vän, att vi skulle kunna hitta på något, att han uppfattade att jag mådde dåligt, att han lyssnat. Men jag kunde inte ta det som någonting fint, utan det enda jag tänkte var att han kände sej tvingad att säga det. Kände mej som en hora vars betalning inte ens är pengar utan bara några halvhjärtade försök till värmande ord. Som när det väl kommer till kritan inte betyder någonting. Alls.

Jag satt där på bussen, i klänningen jag hade på mej när Han tryckte in sina fingrar i mej. Den klänningen jag sov i den där decembernatten. Jag satt där på bussen i en brun klänning med spermafläckar.

Det är det här jag är värd. Det är det här jag är. Det är det här jag alltid varit, jag var bara dum nog att inbilla mej att jag kunde vara någonting annat.